Den digitala Folkhögskoledagen 16 maj

Allmän kurs

Assistentlinjen

Guidekursen

Hantverkslinjen

Textillinjen

Till startmenyn

Ansökan pågår till den 1 juni.

Terminen startar den 19 augusti 2020

Karin

Jag vävde mitt gubbatäcke, bunden rosengång. Jag vävde tre olika varianter. Tema är ”vår” ”höst” och ”japanka nyåret.” Jag skissade mycket för att hitta fina mönster. Det tog mig mycket tid att hitta de fina mönstren. Dessutom var det svårt att väva som jag ville. Det blir inte alltid som jag tänkte mig, så jag vävde om många gånger. Det tog mig lång tid att väva därför att man måste väva sex gånger för att väva en rak linje. Fast var det jobbigt att väva färdigt, det var jätte roligt att väva mitt gubbatäcke. Jag blev jätte glad när jag kunde väva som jag ville. Faktiskt ville jag väva en variant till. Men jag hann inte därför att jag åkte tillbaka till Japan på grund av viruset. Jag är jätte nöjd i alla fall. De blev jättefina, tror jag. Jag ska skicka de vävarna till min mamma, moster och mormor. Jag hoppas de kommer att vara lyckliga !

Linn

Mina stickade handledsvärmare/torgvantar är inte det jag har gjort under utbildningen som jag är mest stolt över, men de är nog det jag har gjort som jag faktiskt använt mest. De är också det enda som inte just nu fortfarande ligger nedpackat efter att jag hämtade hem saker från internatet i helgen, eftersom vi troligtvis kommer fortsätta ha distans terminen ut. Jag stickade dem av det tvåtrådiga ullgarnet som finns i skolans materialrum som vi färgade med indigo i höstas. Mudden är resårstickning i ett helt blått garn och resten av vanten är slätstickad i ett flamfärgat garn. Det flamfärgade ger ett mönster som jag tycker ser ut som en molnig himmel vilket känns väldigt somrigt även om de är gjorda i ull och antagligen bara kommer användas under de kallare årstiderna. Detta var första gången jag stickade magic loop på rundstickor. Jag följde inte något mönster utan mätte bara hur långt jag skulle sticka efter min hand, men sen läste jag mig till hur jag skulle göra för att få ett snyggt tum-hål. Anledningen till att jag ville göra just handledsvärmare är att det är ganska kallt i våra lokaler och på internatet, och jag blir snabbt iskall om händerna om jag sitter still, det är väl också därför de kommit så mycket till användning.

Carousel imageCarousel imageCarousel image

Marie

En del i Disktrasans LOV är handarbetet. Det är ett lätt att låta kreativiteten flöda när det kommer till mönster och färger på disktrasor. Jag tror att många med mig som handarbetar med garn har en del restgarner. Disktrasor är ett ypperligt sätt att använda upp restgarner. Antingen gör man disktrasan multirandig eller så kan man göra som jag har gjort på en disktrasa. Den är med i utställningen Disktrasans LOV med nummer 7.

Disktrasan är stickad av restgarner. Men Jag ville ha en mer enhetlig färg på disktrasan. I utbildningen ingår att vi ska prova på att reaktivfärga. Så jag bestämde mig för att min färg uppgift skulle bli färgning av restgarner. Jag valde att färga fyra olika bitar restgarn i bomulls i 8/8 kvalité, färgerna var från början aprikos, beige, grå och ljusgrön. Restgarnerna fick ligga i samma färgbad ned 2% blåklintsblå färg. Utav det färgade garnet stickade jag sedan en disktrasa. Disktrasan är stickad med två trådar. En tråd är de färgade restgarnerna och en tråd är ett vävgarn i bomull med tjockleken 16/2. Även vävgarnet är restgarn. Mönstret på disktrasan heter rätt upp och ner och här helt enkelt rätstickning. I och med att alla restgarner inte fick samma färg även om de nu harmoniserar med varandra blev disktrasan bredrandig.

Att färga restgarner i samma färgbad var ett trevligt sätt att få en sammanhängande färgskala med lite variationer av material som redan fanns hemma. Att använda material som redan finns är ju bra både för miljön och plånboken. Att tillverka denna disktrasan har gett mig en masa nya idéer och inspiration hur man kan jobba med färgning och restgarner.

Michelle

Jag har fått lära mig att knyppla i skolan och mitt resultat blev den här kycklingen. Det är min första gång att knyppla. Det är svårt att lära sig men samtidigt roligt. Jag har inte sett knyppling förut innan jag flyttade till Sverige eftersom knyppling är inte vanligt förekommande i mitt hemland. Det är spännande att lära sig en gammal teknik av textilarbete.

Amanda

Vad gör man på textillinjen?

Jag började på textillinjen på Vadstena Folkhögskola därför att jag är en nybörjare när det gäller att sy och handarbeta, men jag har en dröm om att bli designer. Därför var detta det perfekta stället att ta första steget på. Vi får mycket tid på lektionerna att jobba för oss själva vilket är väldigt bra, då kan man fokusera på och jobba med det man behöver. Vi har även gemensamma samlingar/lektioner där vi går igenom tekniker och mönsterkonstruktion bland annat.

Även om man håller på att tillverka något som inte är en uppgift så kan man såklart fråga om hjälp om man behöver. Det är väldigt individuellt vad man tillverkar och arbetar med för det mesta. Självklart finns det vissa saker som alla måste göra men förövrigt är det väldigt personligt. Vi fikar varje dag tillsammans och då är det minst en person som stickar, virkar eller håller på med något annat handarbete. Det är en mycket mysig och trevlig stämning både på grund av människorna i klassen men också för att skolan befinner sig på ett sånt mysigt ställe och i så vackra lokaler.

Man får lära sig så mycket olika tekniker och hantverk att man kan tillverka nästan vad som helst när och efter man går denna linjen. Jag själv designade en kofta, vävde tyget och sydde sedan ihop det till den slutgiltiga produkten, Det var något jag aldrig trodde jag skulle kunna göra, speciellt inte efter bara ett halvår på textil. Mitt mål att läsa vidare på högskola eller universitet och bli designer efter detta känns inte så långt borta!

Carousel imageCarousel image

Annalena

Efter ett långt arbetsliv inom Hälso-och Sjukvård som sjuksköterska, chef och projektledare, var det med viss vånda jag gick in i pensionärstillvaron. Har alltid tyckt om mitt arbete med människor och uppskattat kreativiteten i att leda och utveckla vård- och organisationer. Men saknat tid, att på allvar, utveckla ett livslångt intresse för konst och skapande. Reste mycket och därför var familjen, man och två söner viktigast att finnas till för. Sökte därför hösten 2017 till Textillinjen på Vadstena Folkhögskola och Konstlinjen på Lunnevad. Valde Textilllinjen eftersom det var helt nytt för mig att arbeta med textila uttryck. Det har varit fantastiskt lärorika och stimulerande 3 år att som pensionär få tillgång till folkhögskolans pedagogik och demokratiska skolform. Rekommenderar alla intresserade personer att ta vara på möjligheten att gå en så utvecklande skolform! Har trivts med att vara i grupper med skilda bakgrunder, ålder och arbets/livserfarenheter. Vi lär av varandra hela tiden. Det som fångade intresset redan första terminen var en japansk vävteknik, ”saori”, vilket innebär att man skapar helt fritt sitt eget mönster ”under resans gång”och att sticka. Bifogar bilder på den första saoriväven och en tröja, stickad av växtfärgade garner.

Carousel imageCarousel image

Titte

Hej, jag heter Titte och går första terminen på textillinjen på Vadstena folkhögskola. Jag älskar färg, form och mönster och att arbeta med material jag har till hands (nåja) och att använda mina händer ihop med lite fantasi och simsalabim så blir det oftast nå’t som man blir glad av att bära eller ha i hemmet.

Nedan är en virkad sjal i med stora blommor i rutor och handgjorda tofsar. Materialet är främst merinoull och bomull. Av samma garn handvävde jag två armband som fodrades med tyg och kantbroderades med rocailles pärlor och därefter dekorerades med en knapp i metall.

Åsa

Stickningen måste vara ett av de populäraste inslagen på Textillinjen, åtminstone att döma av den tid som eleverna ägnar åt just den tekniken. En typisk dag har åtminstone hälften av eleverna en stickning med sig, som åker fram så fort tillfälle ges – på morgonens samling, på fikarasterna och ibland istället för det man egentligen borde göra. Åtskilliga tröjor, sjalar och sockor har också producerats under torsdagseftermiddagarnas ”bildningsresor”, då hela skolan samlas för en gemensam aktivitet, ofta ett seminarium med efterföljande gruppdiskussioner.

I utbildningens läroplan ägnas stickningen förhållandevis litet utrymme. Det som ingår är att lära sig tekniken, eller bli bättre på den om man redan kan, genom att sticka 4-5 provlappar (antalet har varierat), samt att göra ett mindre projektarbete. Och det kräver inte månader av dagligt arbete på varje ledig stund.

Så vad är det då som gör stickningen så populär? En aspekt är förstås att den är lätt att ta med sig. Allt som behövs är ju garn och stickor. Men faktum är också att stickning är bra för välbefinnandet. Det gäller nog i och för sig de flesta hantverkstekniker, men just när det gäller stickning så finns numera forskning som stödjer tesen. Gurun på området, den brittiska fysioterapeuten och forskaren Betsan Corkhill, har kunnat visa på ett väldigt tydligt samband mellan regelbundet stickande och upplevd lycka: Ju oftare man stickar desto lugnare och lyckligare känner man sig. Så enkelt är det!

Distans mönsterkonstruktion blandade bilder från närträffar och frågor (?) från flödet i classroom.


Läs mer om Mönsterkonstruktion här

Carousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel imageCarousel image

Allmän kurs

Assistentlinjen

Guidekursen

Hantverkslinjen

Textillinjen

Till startmenyn